tisdag 29 januari 2013

Jobbigt?

Bland det jobbigaste jag visste när jag arbetade som pressfotograf var att fotografera andra fotografer. Framförallt kända. Det hände tackolov inte så ofta. Och absolut inte någon Magnumfotograf.

måndag 28 januari 2013

Styrsö-Frölunda tor

Jag bor på Styrsö, Göteborgs södra skärgård. Arbetar sedan ett halvår i Västra Frölunda. Åker båt, spårvagn, buss, cyklar, går och ibland tar jag bilen. Har kameran med mig. Nästan varje dag. Det har börjat bli lite bilder. Ibland tar jag en liten omväg med cykeln för att det så vackert väder. Ibland tar spårvagnen en omväg för att det är strul på spåret. Och som jag skrivit tidigare så gillar jag att spara på bilder i kollektioner. Tror att en har fötts. Följer du bloggen har du nog sett de flesta, men här kommer en sorts sammanfattning.














fredag 25 januari 2013

HCB- snart i våra trakter

Jag strövade på gatorna dagen lång, på helspänn och redo att slå ned på rov, fast besluten att ”fånga” livet - att bevara livet i livs- ögonblicket. Framför allt åstundade jag att inom ramen för ett enda fotografi fånga in hela essensen av en situation som höll på att rullas upp inför mina ögon.
- Henri Cartier-Bresson













tisdag 22 januari 2013

Utställningen på Frölunda Kulturhus.

Så hänger den. Tivoiliv. För sista gången. Det här är också den mest udda platsen. En liten fast vägg, resten flyttbara moduler. Tycker nog att jag fick till en ganska bra rumskänsla.













onsdag 16 januari 2013

Hängning

Kommer att spendera torsdag o fredag med att hänga utställningen Tivoliliv på Frölunda Kulturhus. Vernissage på lördag kl 13-16. Välkomna!


tisdag 15 januari 2013

Harry Gruyaert

Ibland kan man hitta en punkt när allt vände. En artikel om den belgiske magnumfotogafen Harry Gruyaert fick svartvittfotografen i mig att ge med sig. Det var mot slutet av 80-talet och plötsligt hade jag färgdia i kameran. Nå, det var en period, som med så många andra intryck, men vissheten av hur det gick att prioritera färg och ändå fånga ögonblicket bar jag med mig.


På senare tid har jag börjat fotografera mer medvetet för att fånga ljuset och färgen. Och plötsligt började jag att "känna igen" stuket på mina bilder. Plockade fram mitt över 20 år gamla exemplar av boken "Lumieres Blanches" som inspirerade mig så mycket då. Och var hemma. Nu säger jag inte att jag tar lika bra bilder som Harry Gruyaert, men jag såg hur sättet att se poppat upp i min skalle, utan att jag varit medveten om det själv. Blev lite glad.


 
 
 
 
 
 
 
 
 



Klein

Om du har en timme över och vill bli peppad, titta på den här filmen om en av fotografins största.


söndag 13 januari 2013

Mer Kodachrome: Sista rullen.

Den sista rullen Kodachrome som kom ut ur fabriken gick till Steve McCurry. Han gjorde allt han kunde för att använda den på allra bästa sätt.




Och här kan du se bilderna som han tog.


torsdag 10 januari 2013

Kodachromenostalgi

En liten nostalgisk film där några Magnumfotografer drömmer sig tillbaka till Kodachrome. Filmen som av många ansågs som den ultimata diafilmen. Men jag vet inte, 25 ASA (ja det kom 64 och 200 också) och två veckor innan man fick tillbaka den från speciallabbet. Men en sak håller jag med om, den där gula plastasken som bilderna kom i lovade alltid mycket.

tisdag 8 januari 2013

Tivoliliv - Läkare utan gränser?



Den 19/1 är det sista vernissagen på min utställning Tivoliliv. Frölunda Kulturhus kl 13-16. Hjärtligt välkomna!
Men det är vad som ska hända sedan som är intressant. Ursprungligen var tanken att helt enkelt slänga alltihop. Det är skrymmande (5 stora kartonger) och det är inte direkt producerat för att vara en evighet. Men det kändes ändå fel. Så jag har tänkt att låta den göra lite nytta. När utställning tas ner den 17/2 ska den auktioneras ut. Bild för bild eller i grupper. Och alla intäkter ska gå till Läkare utan Gränser.
Det låter väl snyggt. Om jag bara visste hur det ska gå till. Hur får man till ett tillräckligt stort intresse för detta? Har du något tips, kanske erfarenhet av sånt här? Hör av dig.
Det är ju lite tid kvar att jobba på.

måndag 7 januari 2013

National Media Museum

Två filmer från något som heter National Media Museum i Bradford. Verkat vara ett kul ställe!







lördag 5 januari 2013

Jag håller mig sysselsatt



Det måste finnas en mening med att fotografera. Ett syfte. Och det ska gudarna veta att jag kämpar med det. Men det blir mest skuggfäktning. Håller maskineriet igång. Ser till att ha kameran med så ofta det går. Och visst, det ger träning. Och känslan av att hänga med, veta vad jag letar efter, börjar komma upp till ytan. Eller ögonen. Magen. För det är den nivån jag vill till. När intuitionen samarbetar med ögonen som i sin tur får en känsla att ta sin plats. I magen.


Men som sagt, det är lite som att trampa vatten ibland. Har ett antal mappar med olika ämnen som jag sakta fyller med bilder. Intalar mig att fotograferingen får mer mening om jag kan kategorisera bilderna. Kanske det. Vet bara att om jag inte fotograferar kommer jag ingen vart. Och dit vill jag inte.

torsdag 3 januari 2013

Repris: Elin Berge

Eftersom den sista vernissagen på Tivoliliv börjar närma sig, Frölunda Kulturhus 19/1, så repriserar jag ännu en mejlintervju som jag gjorde under det arbetet. Varsågoda, Elin Berge om varför hon ställer ut.

"Elin Berge är en fotograf som inte tar till de stora gesterna. Men hon syns ändå. Först med utställningen Slöjor, där hon reste landet runt för att få svar på frågan varför unga kvinnor bosatta i Sverige vill bära slöja. Sedan kom den stilla, nästan magiska, berättelsen Drottninglandet. I en svit bilder från vardagen berättar hon om ett antal thailändska kvinnor i Västerbotten. Kvinnor som där funnit ett liv, eller hoppas få ett. Att sätta sig med boken och samtidigt lyssna på Frida Hyvönens specialskrivna musik, som följer med boken, är just magiskt. Så vad tänker denna fotograf när hon ska få upp sina bilder på vägg?


                         Foto: Hans I Jonsson

- Varför väljer du att ställa ut dina bilder?

- Därför att jag tror på bildens kraft att väcka något viktigt hos betraktaren. Ruska om invanda föreställningar, ställa frågor, nyansera eller bara ge en upplevelse av en stämning. Fotografi når människor på ett direkt sätt, precis som musik. Min erfarenhet är att alla sorters människor kan gilla fotografi, inte bara den smala konstpubliken. Utställningar ett bra sätt att nå ut. Jag har oftast ställt ut på museum eller andra större institutioner som drar en bred publik. Allt från de oumbärliga kulturtanterna till buddhistmunkar och livliga skolklasser. Det tycker jag är fint. Men jag tycker också att det är viktigt att presentera fotografi på många olika sätt.


- Hur går tankarna när du planerar en utställning? Lokal, antal bilder, storlek på bilder, ramar, ljus, o.s.v.

- Det har varit en process som sträckt sig från att idén att vilja ställa ut uppstått, då jag går och fantiserar lite luddigt, till då det blir skarpt läge strax innan deadline. Jag har haft tur och fått två av mina utställningar producerade och då har jag haft mycket hjälp av de jag jobbat med. Irena Strozyk som jobbade på Galleri Kontrast när det gällde Slöjor. Och alla fantastiska människor på Hasselblad när det gällde Drottninglandet. I båda fallen var också Arbetets Museum och Västerbottens Museum med och samproducerade. Jag får väldiga kval av att ta beslut när det gäller utformningen, så det brukar sluta med att jag tvingas göra allt med kniven mot strupen. Magkänsla och långa diskussioner med kloka människor får styra utformningen. Jag har t.ex. velat ha en nära och naken känsla, så jag har monterat bilderna på dibond och laminerat. Ramar kan skapa en viss distans som jag ville undvika, även om det är väldigt vackert.. Ljussättning får proffsen göra.



- Kan du nämna en utställning som du gjort som du är extra nöjd med och varför?

- Jag har inte gjort så många. Det är ju främst Slöjor och Drottninglandet och några mindre. Jag hade nog gjort mycket annorlunda om jag gjort om det i dag, självkritiken finns alltid där. Men när det gäller de båda är jag väldigt glad över att de verkar ha fått en hel del människor att tänka lite annorlunda, eller att de gått därifrån grubblandes över frågor som uppstått. Det har varit väldigt kul att prata med folk i lokalerna, eller att läsa gästboken som följde med Slöjor på turné. Och med Drottninglandet tyckte jag att Frida Hyvönens musik och mina bilder verkligen framhävde varandra, det är jag väldigt nöjd med.



- När du själv ser andras utställningar tänker du då på vad som gör den bra förutom själva bilderna? Vad i så fall kan det vara?

- Jag är nog väldigt fokuserad på fotografierna, om det inte är en väldigt spektakulär presentation rent tekniskt. Om bildberättelsen når mig, det är det som är det viktigaste. Men det är klart att själva utformningen har en väldigt viktig roll att spela där. Hur bilderna hänger, hur ev text jobbar mot bilderna osv.


- Vad har du sett för utställning på sistone som du gillade?

- Det börjar ju bli några år sedan. Men jag gillade verkligen Esko Männikkö på Millesgården. Älskar hans fotografi. Och där kan vi snacka ovanliga inramningar. Varje ram är handgjord och unik och de framhävde verkligen fotografierna."


onsdag 2 januari 2013

Tony




Har du undrat var Martin Parr fått sin inspiration till att fotografera britterna på deras fritid? Här har du ett av svaren. Tony Ray-Jones. En gudabenådad fotograf som gick bort i leukemi vid 30 års ålder. 1972. När man läser om honom så får man intrycket av en naturkraft. Full av energi och talang. Efter att ha arbetat i USA på 60-talet började han att fotografera britterna och deras högtider/helger/fester. Men ingen ville göra boken. Så den kom inte ut förrän 1974. Hittar du den så hugg till. Den gjorde mina ganska sega helgdagar mycket ljusare.
Sedan är det så fantastiskt att det går att köpa printar av hans bilder för en billig penning. Gå bara in här.