1999 tror jag.
På Barsebäck skulle det spelas SEO-golf och eftersom jag bodde i Lund föll det på mig att bevaka.
På den tiden var jag fortfarande förtjust i att plåta sport, men golf stod inte på favoritlistan.
En massa travande fram och tillbaka. 300'an, eller större, över ena axeln och väskan över den andra.
Så jag tänkte att det kunde vara kul att ta med Mamiyan. Med blixt.
Mer grejer men roligare. Typ.
Det blir mycket dötid på ett sånt här jobb.
Väntan.
Ett slag här. En putt där.
Med all utrustning och mitt egentliga uppdrag fanns inte tid att stå och vänta på hur en situation skulle utvecklas. Såg jag något var det bara att ta ett knäpp och gå vidare.
Någon kanske hade hamnat i en bunker.
Men det var något med den här miljön som nådde mig.
På ett plan som jag själv ännu inte var medveten om.
Inte förrän jag sent omsider fick framkallat filmerna och jag hittade den här bilden gick det upp för mig vad det var.
Reklamen som fanns överallt.
Skyltar, periskop, engångspallar, överallt.
Bilden på mannen som puttar i reklammontern blev ett startskott.
Sedan dess har jag fotograferat hur reklamens budskap formar vår omgivning.
Och hur vi formar vårt språk i det offentliga rummet efter reklamen.
Jag kallar det Trademark.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar